För Heby i Tiden

I väntan på besked

Postad av Robert | Postad i Funderingar | Postad den 21/10-2014 Klockan 18:03

Gallblåsa

Gallblåsa

För ungefär ett år sedan var jag på ett ultraljud p.g.a avvikande levervärden.
Under undersökningen märkte jag att sköterskan hittat något.
Hon undersökte samma ställe i tusen vinklar och blev mer och mer besvärad.
Kontrastvätska sprutades in i min kropp och undersökningen fortsatte.
Paniken växte sig större och större. Ju mer jag frågade, ju mer teg hon.

 

Till slut gick hon ut och lämnade mig ensam kvar på britsen med magen full av den gelé som används vid ultraljud. Minutrarna gick och hon kom inte tillbaka. Skulle jag vänta?
Efter ytterligare några minuter letade jag rätt på lite papper att torka magen med.
På en dataskärm syntes ett gäng bilder med fokus på några fläckar.
Jag försökte förstå, men förstod inte och stapplade ut ur salen och ner till parkeringshuset.

En kvinna drog sitt kort i parkeringsautomaten och en Uppsala Hiss-bil parkerade lite längre bort. I mitt huvud höll ett krig på att bryta ut. Precis då i det ögonblicket visste jag att jag var tvungen att släppa taget om detta för att inte dras ner i en negativ spiral av dystra tankar.

Jag lyckades tyvärr aldrig släppa det taget.

Hela nätterna gick åt till att Googla:
Ultraljud, Gallblåsa, Polyper, CANCER, 90% dödlighet.
Ultraljud, Lever, Metastaser, CANCER

Jag fick till och med känselbortfall i armen av att hålla den jävla mobilen framför näsan hela tiden.

Doktorn ringde och sa att dom hittat något som växte i min gallblåsa, förmodligen stora polyper. Han sa att polyper under 10 mm oftast är ofarliga, större innehåller sannolikt cancerceller. Mina var 7 mm and still growing…

Efter 5 månader fick jag komma tillbaka för att undersöka eventuell tillväxt som kan tyda på cancer.
Polyperna hade blivit fler och den största var nu 13 mm! Gallblåsan måste opereras ut och undersökas.

Jag tappade fotfästet rejält den här gången. Allt rämnade och jag fick svårt att äta, sova, njuta, leva. Jag gick ner ganska mycket i vikt.

Google: viktförlust… Guess What!

Huvudet kändes omslutet som av en låda där allt var mörkt och kaos. Där inne försökte jag tillsammans med mitt medfödda kontrollbehov att få bukt på allt jävla trassel av tankar. Från min lilla låda kikade jag ut på resten av världen som tycktes flyta på lika naivt som vanligt.

Operationen blev av en varm sensommardag i September och idag, ytterligare en månad senare fick jag svar på undersökningen av min gallblåsa.
Inga tecken på sjukdom, inga polyper. Gallblåsan var frisk!
Saved by the fucking bell, King of blåsa!

Den här gången gick det vägen, men jag vågar knappt tänka på nästa.
Gränsen mellan hypokondri och riktig sjukdom är ju trots allt bara en diagnos. Den kan alla råka ut för, närsomhelst.
Det finns alldeles för många som aldrig får ett lugnande besked.

Visst har jag haft mina dåliga dagar, kanske veckor av oro tidigare.
Men ett helt år har satt sina spår och jag är inte längre samma person som stod nere i parkeringshusets vägskäl för ett år sedan.

I fredags ringde tv4 och frågade om jag ville komma till Nyhetsmorgon och prata om hypokondri. De hade läst något gammalt inlägg som jag skrivit för några år sedan. Lite ironiskt med tanke på vad som hänt sedan dess.
Lite som att intervjua Gunde Svan p.g.a något gammalt klubbmästerskap.

Jag tackade nej.