För Heby i Tiden

I väntan på besked

Postad av Robert i Funderingar den 21/10-2014 Klockan 18:03

0

Gallblåsa

Gallblåsa

För ungefär ett år sedan var jag på ett ultraljud p.g.a avvikande levervärden.
Under undersökningen märkte jag att sköterskan hittat något.
Hon undersökte samma ställe i tusen vinklar och blev mer och mer besvärad.
Kontrastvätska sprutades in i min kropp och undersökningen fortsatte.
Paniken växte sig större och större. Ju mer jag frågade, ju mer teg hon.

 

Till slut gick hon ut och lämnade mig ensam kvar på britsen med magen full av den gelé som används vid ultraljud. Minutrarna gick och hon kom inte tillbaka. Skulle jag vänta?
Efter ytterligare några minuter letade jag rätt på lite papper att torka magen med.
På en dataskärm syntes ett gäng bilder med fokus på några fläckar.
Jag försökte förstå, men förstod inte och stapplade ut ur salen och ner till parkeringshuset.

En kvinna drog sitt kort i parkeringsautomaten och en Uppsala Hiss-bil parkerade lite längre bort. I mitt huvud höll ett krig på att bryta ut. Precis då i det ögonblicket visste jag att jag var tvungen att släppa taget om detta för att inte dras ner i en negativ spiral av dystra tankar.

Jag lyckades tyvärr aldrig släppa det taget.

Hela nätterna gick åt till att Googla:
Ultraljud, Gallblåsa, Polyper, CANCER, 90% dödlighet.
Ultraljud, Lever, Metastaser, CANCER

Jag fick till och med känselbortfall i armen av att hålla den jävla mobilen framför näsan hela tiden.

Doktorn ringde och sa att dom hittat något som växte i min gallblåsa, förmodligen stora polyper. Han sa att polyper under 10 mm oftast är ofarliga, större innehåller sannolikt cancerceller. Mina var 7 mm and still growing…

Efter 5 månader fick jag komma tillbaka för att undersöka eventuell tillväxt som kan tyda på cancer.
Polyperna hade blivit fler och den största var nu 13 mm! Gallblåsan måste opereras ut och undersökas.

Jag tappade fotfästet rejält den här gången. Allt rämnade och jag fick svårt att äta, sova, njuta, leva. Jag gick ner ganska mycket i vikt.

Google: viktförlust… Guess What!

Huvudet kändes omslutet som av en låda där allt var mörkt och kaos. Där inne försökte jag tillsammans med mitt medfödda kontrollbehov att få bukt på allt jävla trassel av tankar. Från min lilla låda kikade jag ut på resten av världen som tycktes flyta på lika naivt som vanligt.

Operationen blev av en varm sensommardag i September och idag, ytterligare en månad senare fick jag svar på undersökningen av min gallblåsa.
Inga tecken på sjukdom, inga polyper. Gallblåsan var frisk!
Saved by the fucking bell, King of blåsa!

Den här gången gick det vägen, men jag vågar knappt tänka på nästa.
Gränsen mellan hypokondri och riktig sjukdom är ju trots allt bara en diagnos. Den kan alla råka ut för, närsomhelst.
Det finns alldeles för många som aldrig får ett lugnande besked.

Visst har jag haft mina dåliga dagar, kanske veckor av oro tidigare.
Men ett helt år har satt sina spår och jag är inte längre samma person som stod nere i parkeringshusets vägskäl för ett år sedan.

I fredags ringde tv4 och frågade om jag ville komma till Nyhetsmorgon och prata om hypokondri. De hade läst något gammalt inlägg som jag skrivit för några år sedan. Lite ironiskt med tanke på vad som hänt sedan dess.
Lite som att intervjua Gunde Svan p.g.a något gammalt klubbmästerskap.

Jag tackade nej.

 



Kommentera (0 kommentarer)

Njursten :/

Postad av Markus i Övrigt den 22/07-2013 Klockan 23:53

0

En del har hört det redan, men jag tänkte skriva ner storyn här också… Det var ju så att Madelene hade varit sjuk och jag hade ju haft min ”urinvägsinfektion” som vi trodde. Men dagen efter vi kommit hem så vaknade jag runt nio och hade ont i nedre delen av ryggen. Jag reste mig och tänkte att jag har ju setat i bilen o på sjukhuset så mkt, så jag har väl ont för att jag rört mig för lite. Så jag började runt i lägenheten och ville heller inte väcka Madelene då hon sov efter ett par tunga dagar innan. Det här med att gå runt hjälpte inte så mycket och snart hade jag ont i magen snett neråt. Jag tog mig in på toaletten och åmade mig mer och mera men trodde nånstans att det kommer snart gå över… Men det hela blir värre o värre, och när jag säger att det gjorde ont så var det den värsta smärta jag upplevt, då kan jag ändå tycka jag upplevt en del smärtor. Jag lägger mig ett tag på golvet inne på toaletten och bara önskar att det försvinner, men det gör det ej. Till slut så tar jag fram telefon o svär o ringer mamma så klart! Jag säger nog bara, kom hit o kör mig till akuten fort! Madelene hör mig o tar sig upp och får lov att ställa in sin vilodag och snabbt friskförklara sig o hon vill ju så klart med till sjukan. Jag hinner med o kräkas och må illa o kallsvettas så det bara rinner om mig. Resan till Enköping känns lång, det kändes som att åka flera timmar! För i bilen där gjorde det otroligt ont. Väl inne på akuten stormade jag bara in o slängde mig på en bår i gnydde. Där fick jag bedövning och efter en halvtimme där så hade det lugnat sig en aning. Jag tror jag låg där i kanske 7 timmar, sov från o till men sen skulle jag få åka hem, de trodde att njurstenen som de nu visste att det var hade lossnat eller försvunnit. Skönt tänkte jag och begav mig hem! Dagen efter gick bra, men nästa dag då började det hela igen? Stenen var alltså kvar i systemet! Feber och låg o sov hela dagen… Då va det bara o dra en tripp till Enköping igen! Väl där så ser de på mina värden att allt är inte som det ska och de tycker jag ska till Uppsala för röntgen! Då brassar vi in till Uppsala och är väl där runt 3draget. Väl där så tar de flera prover och röntgar och ser nu denna sten som är ca 3 mm stor. Den hade rört sig en bit ner och ska tydligen vara ganska nära sitt mål dvs att bli utkissad! 6.00 på morgonen berättar de att jag ska få ett rum strax, då beger sig stackars Madelene hemåt som så tappert varit vid min sida hela tiden… ca 9:00 så skjutsar de in mig på avdelningen där jag får tillbringa dagen med tester osv, men väl på kvällen får jag åka hem igen i förhoppningar om att den ska lossna igen hemma.

Stolpiller?
Dagarna efter blir kämpiga och mycket ont… Jag fick med migstolpiller iblogg ett gäng ”stolpiller” som ska dämpa all den här smärtan, bra tänkte jag! tills jag kom på att dessa ska föras in i stjärten… Lite obehagligt tänkte jag men det är väl lugnt.. Väl när det börjar göra så där ont så tycker jag inte att det är någon höjdare o ligga på toagolvet o mölja in en tablett i rumpan. Sen vet jag inte om min teknik var dålig eller om jag spännde mig för mkt men ofta så var de så att man gick på toa o stoppade upp tabletten, sen tvätta händerna ganska noga o sen gå lite halvtaskigt till soffan. Väl vid soffan hände det många gånger att den ”åkte ut” igen… Så tillbaks till toa o proppa in den igen! Hopplöst många gånger tyckte jag då man nästan fick hålla för en längre tid, annars far den ut!

Men nu i lördags så kände jag mig äntligen frisk igen! Så nu börjar vi om, semestern börjar om liksom! Skönt! Nu ska jag ta det ledigt i 3 veckor till det ska bli härligt! Jag hoppas verkligen inte att någon annan ska behöva uppleva känslan av att ha Njursten, fy fan…

/Markus Eklund Heby Blogg



Kommentera (0 kommentarer)

Hemresan – Berlin -Norrköping?

Postad av Markus i Resa den 18/07-2013 Klockan 00:12

0

Hemresan gick av stapeln strax efter 6:00, jag märkte kvällen innan att något inte riktigt var 100% och när jag vaknade så kissade jag 3 gånger på 10 minuter. När jag satt mig i bilen så kändes det som jag måste kissa igen.. Inte bra tänkte jag? Efter nån mil stannade vi så jag fick gå på toaletten! Väl inne så kommer några droppar och vi börjar fundera över urinvägsinfektion? Jag börjar efter detta att dricka väldigt mkt och försökte att inte gå på toa för mkt. Taktiken verkade fungera helt ok ändå men det kändes inte som någon höjdare att brassa 112 mil i det skicket! Välnorrköpings sjukhus Vrinnevisjukhuset inne i Sverige så känner man sig nästan hemma och slår på 3G så man kan surfa o greja med telefon. Men så härligt skulle det nämligen inte vara… Madelene började i Malmö jämra sig om att ha ont i magen o ja det är väl sånt som händer tänkte jag. Vi fortsätter resan hemåt och Madelene blir förstås sämre o sämre, vi börjar undra om sjukhus ska uppsökas men det ska vi inte säger hon, hon vill bara hem. Men i Nörrköping så får vi nog! då svänger vi av för nu sprutade tårarna o magen värkte som aldrig någonsin, det var väldigt läskigt. Denna dag var förstås en sån dag då det var kaos på sjukhuset, med bilolyckor osv och jag fortsätter springa o kissa o dricka en massa vatten. Efter ett-snåret så drog Gerra o Linnea vidare hemåt, jag o Madde skulle alltså tillbringa natten i Norrköping. Efter många olika undersökningar o en del smärtstillandelugnade sig det hela och vi fick en varsin säng att sova i. Dagen efter så var det mera frid och vi fick åka hem på dagen, Maddes föräldrar hämtade oss och ca 34 timmar efter att hemresan från Berlin startade så kunde man komma hem o falla som en fura i soffan… Nu kunde man pusta ut och bara ta det lugnt! Ta hand om sjuklingen o låta henne vila sig i form hade jag tänkt!

Hemresan avklarad? Yes! Men Historien är inte riktigt över här… Jag tar det i nästa inlägg, nu är Eklund för trött för att skriva mera, God natt.

/Markus Eklund Heby Blogg



Kommentera (0 kommentarer)

Förkylningstider

Postad av Markus i Nyheter den 07/12-2011 Klockan 19:49

0

64 dagar fick det bli, sen hade jag feber i natt och har mått halvbra hela dagen! Huh… Åkte ju på en dundersmäll i slutet av september som ni kanske kommer ihåg? Fick ligga på sjukhus en vecka o ta igen mig. Men sen dess har jag lyckats den tunga bedriften att slutat snusa (20 sept sista gången), dricker väldigt sällan cola o läsk och har börjat äta lite sundare. Jag har under denna tid aldrig mått så här bra så det är jag lycklig för! Men nu har jag alltså börjat att känna på lite symptom, fick order av en kollega & vän att  dricka Kan jang och det ena och det andra, så nu har jag varit på apoteket och ica o handlat in lite saker som ska hålla mig frisk! Köpte också en sån där säck med apelsiner o har redan dragit i mig 3 apelsiner… Jag hopppas jag slipper vara hemma från arbete något mera nu iaf.

/Markus Heby Blogg



Kommentera (0 kommentarer)

iL Gusto i Uppsala har blivit Garys och därmed värdelöst

Postad av Robert i Matrecensioner den 30/09-2011 Klockan 18:54

6

Garys il gusto Uppsala

Garys il gusto Uppsala

Lunchrecension – Garys fd il Gusto

Smak 1/5
Service 2/5
Mysfaktor 1/5
Kostnad 1/5

 

 

 

 

Det fanns en restaurang som låg mig väldigt varmt om hjärtat.
Restaurangen hette il Gusto och låg centralt i Uppsala.
Den senaste månaden har restaurangen bytt namn och stil, den heter numera Garys Drink & Dining. Det har blivit en vit, steril restaurang med nåt taffligt försök att få upp mysfaktorn med hjälp av några enstaka ko-skinn.
Det som en gång i tiden var Uppsalas mysigaste restaurang med den bästa maten, har förvandlats till ett sjukhus med sedvanlig sjukhusmat.

Carbonaran är borttagen ur menyn för att ge plats åt den nya hamburgertallriken som smakar fan. Äckligt kött som är hårt sammanpressat och påminner mer om falukorv än hamburgare, utan att för den delen vara en ”parisare”. Till bröd används nån billig fralla, ungefär som en slaskig ungkarlsvana hemma när inget bättre finns till hands.

 

Det är med stor sorg jag nu konstaterar att il Gusto inte längre existerar.

 

//Robert Chefen iBlogg.nu, För Heby i Tiden!



Kommentera (6 kommentarer)

Enköpings Sjukhus recencion

Postad av Markus i Fakta den 29/09-2011 Klockan 15:18

5

Jag har den senaste veckan boat in mig på Enköpings sjukhus. Som de flesta redan vet så var jag tvungen att stanna kvar där nästan en vecka pga en tuff infektion i halsen som jag dragit på mig. Jag måste säga att sjukhuset i Enköping är ett ganska litet och mysigt ställe att hålla till på när man är sjuk. Inte så där stort o vräkigt som det kan vara i större städer. Akuten jag besökte på kvällen var väldigt bra också, jag gled in väntade max 10 min, sen var det min tur o tjoff så var man inne.  Nu är det säkert inte så där snabba ryck varje dag men kan tänka mig att det går fortare där varje dag i veckan än Uppsala. Personalen i Enköping tog hand om mig på bästa vis och jag hade inte kunnat få ett bättre omhändertagande! Jag låg i ett rum som kallades 4:an där jag får en bild i huvet att där brukar det ligga lite skojjiga gubbar, och jag fick också nöjet att träffa en ”gubbe” som hette Einar, vi fattade tycke för varann o pratade en hel del, mycket skoj o hoppas du snart är frisk också Einar!

  • Mysighetsfaktor: 4/5  (Som chefen själv sa på sitt besök, här skulle man fan kunna bo så mysigt det va)
  • Snygghet på personal: 3/5 (Eftersom ni har så blandade åldrar o inte anpassade efter mig får ni bara en 3a, men det fanns ju en o annan måste jag säga xD )
  • Service: 5/5
  • Maten: 3/5 (Är väldigt kräsen av mig, men köttbullarna va fina som fan)

Min vistelse i Enköping var väldigt bra och jag rekomenderar sjukhuset alla dagar i veckan. Jag hoppas dock att jag slipper åka in ngt mera pga sjukdom. Så har ni vägarna förbi när ni mår dåligt o är sjuk checka in i Enköping!

Jag och min nye vän Einar

/markus blogg heby



Kommentera (5 kommentarer)

Åka hem?

Postad av Markus i Nyheter den 26/09-2011 Klockan 08:11

0

Just nu sitter jag i fikarummet på enköpingssjukhus o funderar på om jag får åka hem idag, morgonens alla prover är tagna så det är bara o vänta på ronden. Har fått förjävla ont i ryggen efter allt ligga (tolka det rätt) så jag står eller sitter nog helst. För er som inte vet har jag varit här sen i tisdags efter att ha åkt på en kraftig infektion i halsen… Vi får se då, om jag kommer hem idag!

20110926-080829.jpg



Kommentera (0 kommentarer)